Direktlänk till inlägg 2 april 2010
Hur kan ett liv vara i kris, kaos och ändå någonstans vara lycklig och älskande..? Min dotter gick bort för drygt en månad sedan och jag sörjer henne mycket, stundvis gör det så ont att jag inte kan andas... Men nu har det börjat komma stunder där jag är riktigt glad, jag kan skratta äkta åt något tokigt. Nu skäms jag, att jag lever vidare, skrattar och ler medan Emelies livsresa är över...
Det är inte rättvist...
Jag drömde om dig i natt. Det var så verkligt. Vi var och badade, dom hade en simtävling och du vann! Jag fick världens största kram av dig, och du bubblade av skratt.. Solen lyste och dina ögon glittrade.. Du är så vacker min lilla ängel.....